- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
128

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kolgårdsarbetaren var en Herrens ängel, så vet jag ej
hvar-för jag ej skulle tro det,» brukade kapten Rickard säga.
»Jag skulle tycka om att höra, det ingen annan någonsin
sett honom sitta där i hamnen och mata dufvor. Jag
skulle riktigt tycka om det.»

Det är, som sagdt, ej svårt att tänka sig hvad som
stod i brefven. Många små försåtliga påminnelser hade
där funnits angående den resan de gjorde till Riga, då de
voro alldeles nygifta. Jo, hon hade fått höra mångahanda
om det, att hon en gång sagt, att hon skulle tycka om
att vara kapten på ett så ståtligt fartyg. Det mest
skälf-vande asplöf kunde lika gärna vara kapten, en liten
grön-ögd ödla, som kryper in i ett hål, så fort det rasslar i en
kvist, kunde lika gärna vara kapten. Fy, en sådan
sjömanshustru! Månne det fanns en vattenpuss så liten, att
hon ej var rädd för den? Stiltje, ingenting annat än
blankaste stiltje hade behagat henne. Om hon fått
bestämma vädret, hade de ännu legat kvar midt på hafvet,
med alla vindar sofvande rundt om kölen.

Men om man läst rätt, så skulle man nog förstått
hur förälskad han var i hennes feghet. Man måste nog
misstänka, att han ibland skrämt henne mer än nödigt
var, för det hade varit så rart, när hon kom och kröp in
under hans stora kappa och ej vågade gå ett steg ifrån
honom och var förtroendefull som ett barn och gömde
ansiktet i hans händer för att slippa se det fasliga, fasliga
hafvet.

Om sådant och om allt, som hörde till deras lilla
kärlekshistoria, kunde man ju veta, att han skref, men
han berättade nog desslikes om allt, som hände under
öfverfarten. Han har nog fyllt hela sidor med berättelser
om skeppet och om gastarna. Ingen kapten hade sådant
folk som han, så märkvärdigt och så ypperligt. Bröder
och kamrater voro hans sjömän för honom Fast det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free