Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en, och Brunte hette en annan. Dufvorna sutto på hans
axlar, hans hufvud, hans armar. De ströko sig mot hans
fötter och flögo upp i hans hand för att äta den ena
efter den andra.
Det var för att se på detta som hon stannade.
Sannerligen var det inte vackert som en tafla, men hon var
också vacker. Hon blir så lefvande, så fort något slår
an på henne. Men när jag såg, att hon ej skulle undgå
mig, gick jag helt stilla fram och ställde mig bredvid
henne, och hon kände genast igen mig och nickade åt
mig och frågade hviskande om detta inte var bra vackert.
Då var det genast, som om det funnits ett hemligt
band eller samförstånd mellan oss. Vi frågade mannen
hvems dufvorna voro och hur många de kunde vara och
hur de fingo mat och hvem som åt upp dem. På detta
svarade han, att dufvorna voro hemma i kolgården, att
där väl funnes mer än hundra och att de ägdes af
arbetarna, som också salade ihop af sina egna slantar till mat
åt dem. Men ingen fångade dem eller åt upp dem, om
ej några okynniga pojkar. »Vi arbetare, vi fånga dem ej,
ty vi älska dem.» Och han satt stilla utan att lyfta
ögonen från dufvorna, i det han talade sakta för att ej
skrämma dem.
Men då han sade: »Ty vi älska dem», fingo vi
liksom en stöt i hjärtat och tordes ej se på hvarandra, utan
vandrade tillsammans bort på den hvita vägen utmed
stranden.
Detta lär han alldeles säkert ha skrifvit om i brefven.
Ty när han låg där ensam ute på hafvet, så tör det väl
ha händt, att han känt sig undrande och oviss om han
någonsin skulle få se henne igen. Och då har han väl
styrkt sitt hjärta med tanken på hur allt anordnades för
honom den dagen, då han frågade henne om hon ville
bli hans reskamrat. »Och om man sade mig, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
