Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den blott skylde en liten del däraf. Nästa näsduk
kastade hon ifrån sig, liksom helt vårdslöst, men den föll
så, att alla brefven skymdes bort. Modern såg hur hon
nu blef mindre nervös i sin flit. Dock var det lilla
sybordet snart alldeles öfverhöljdt af näsdukar. Detta syntes
vara i vägen för henne. Hon steg upp, lyfte bort allt,
som låg på bordet, och bar det helt obesväradt till en
byrå, som stod nere vid dörren.
Rådmanskan och dottern brukade sitta de flesta dagar
utan att tala med hvarandra. I dag försökte rådmanskan
tala. Hon berättade om sin resa, men dottern hörde ej
på henne. Modern började då att med en viss förtrytelse
tala med henne om honom, som skrifvit brefven. Då
hörde den unga på med den största uppmärksamhet, och
rådmanskan tystnade i förtviflan. Hon var åter nere i
sina minnen. Hon bara hjälpte henne att drömma.
Rådmanskan satt och stirrade utåt gatan. Den låg
tyst och stilla, inte ett åkdon, inte en främling. Midt
emot stod stadsmuren, stolta och sköna reste sig från den
de mäktiga tornen. Men hvad fanns inom dessa murar,
som kunde hjälpa henne? Hvad fanns där af lif, som
kunde ge dottern lif? Vintern var öfver dem, den tysta,
händelsefattiga vintern.
Kanske äfven hon, rådmanskan, såg en skymt af
detta Vineta, som lockar och lockar och lönar med full
lycka en och hvar, som bara kan skjuta undan
verkligheten. En och hvar, som gästat det gamla älskade Visby,
har väl ock en gång sett dess inre ansikte, sett det som
Vineta. Han har känt dess luft söfva, dess skönhet
makt-stjäla, dess minnen locka till ett lif i det förgångna. En
och hvar, som sett det, skall tänka på det som på det
mest tjusande, som på det mest farliga han mött, lika
lockande, lika stilla, lika rogifvande som det spegelblanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
