Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem. Du hade ingen rätt kärlek till din man. Nu skall
du ha ditt straff’.»
»Ack mamma, mamma, jag vet ju ej hur han hade
det hela denna sista tid, som han var ensam ute på
haf-vet. Jag vet ej om han höll mig kär, som då han for.
Skall jag nu aldrig få veta det? Han är mig nära, han
är aldrig långt borta ifrån mig. Han väntar, att jag skall
läsa brefven, och jag kan ej. Han skulle ha sagt, att det
varit en skickelse, att han skrifvit dem, så att de skulle
komma, då han ej kunde komma själf. Hvar har du
dem? Jag är tvungen att läsa dem. Du är väl ingen
tjuf? Du har ej stulit mina bref.»
»Jo,» sade modern, »jag har stulit dem. De äro alla
borta. Jag var så ond på dig, att jag ej unnade dig att
ha något kvar.»
Den unga gick rundt om rummet. Hon sökte under
soffor och bakom kuddar. Då det var förgäfves, kom
hon åter till sin mor. Nu lade hon sitt hufvud smekande
intill hennes bröst. Hon sökte försona sig med henne.
»Jag förstår dig. Jag är ej ond på dig. Du trodde,
att jag skulle bli vansinnig, och du ville rädda mig. Du
gjorde det af kärlek. Ja, det förstår jag. Du har rätt,
jag har ej velat sörja. Hvad skulle det blifvit af mig, om
du tänkt likaså. Om du vikit tillbaka för det förfärliga
ansvaret vid att bränna brefven, så hade jag kanske aldrig
kunnat rycka upp mig till verkligheten. Men du har väckt
mig, mamma, du ser ju, att jag åter är mig själf.»
Och hon kysste henne, ställde sig in hos henne,
visade att hon var klok, riktigt klok och slutade med att
bedja om brefven.
»Å,» sade hon, »du har ej kunnat vilja lägga en
sådan börda på mig. Förstår du ej, att jag alltid skall gå
och ängslas för att det eller det kunde ha stått i dem.
Kanske något han ville, att jag skulle göra, kanske något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
