Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför gråter du? Gråter du öfver mig?»
»Nej, barn, nej, jag gråter därför att jag ser, att din
man räddat dig. Jag hör på allt du säger, att du är
räddad. Tänk du, att detta, att han satt och skref till dig
ute på det villande hafvet har frälst dig och återgifvit dig
åt lifvet.»
Är det då slut på historien om brefven? De voro
ju brända, de voro ju förintade. Den stackars lilla
reskamraten skulle få gå genom lifvet utan att få den
ledning, som de kunnat bjuda henne. Så var det ock, men
det var ändå ej slut med dem.
Ty den, som kände kapten Rickard, kunde ju så
grufligt väl veta hvad han skrifvit i brefven. Då nu
rådmanskan och hennes dotter sitta ensamma under de långa,
enformiga dagarna, händer det väl, att den unga spörjer:
»Hvad tror du, att det stod i de där brefven, mamma?»
»Ack,» svarar den gamla raskt, »det är ej svårt att
veta.» Och hon börjar berätta hvad han skref.
»Tror du, att han skref så vackert om mig?»
»Det gjorde han visst, du, och ändå mycket vackrare.»
Och hon berättar hvad han skref, berättar som för
ett barn, som kan höra samma sak om och om igen.
Det är ej godt att veta, om detta är nöje eller
botgöring. Hon är stolt, när hon kan finna ut något nytt.
Och dottern skrattar åt henne ibland. »Nej, vet du
mamma, så skulle aldrig en sjöman ha skrifvit. Du kan
ju ej skilja toft från rå.»
Så ändlöst långa dessa bref måtte varit. Och så
mycken visdom där fanns, så många råd för alla olika
svårigheter, som kunde möta en ensam vandrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
