Svea folkkalender / 1895 / 167 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första positivet. Ett julminne af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af Einar Torsslow

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och säger: »Sten Mattson!» Då vidtager den vanliga leken
med frågor och svar, hvarpå man dricker långa klunkar
eller, som det ock heter, »gör besked».

Och nog såg vårt främmande lycklig ut då han
skådade julölet: det var en glad öfverraskning. Också glömde
vi ej vårt öl under doppningen, och tyckte det ej var så
ödsligt som vi tänkt oss julaftonen skulle bli häruppe
i dalen.

Ill. E. Torsslow 94

»Nu göra vi oss en julgran,» föreslog min bror, och
bums voro vi, försedda med hvar sin yxa, på väg till
närmaste skogsbacke för att finna en sådan. Snart hade vi
hvar sin gran, och därmed knogade vi hem, där de sattes
i snön till mönstring och urval af den vackraste. Den
intogs och försågs med fot, och så skulle den klädas, och
alla skulle vi ha julklappar. Det blef ett rifvande efter
färgade
papperslappar, och sedan efter
ljus. Julgransljus!
Men hvar finna
sådana? Där höll hela
vår plan på att
stranda!

Sara visste dock
råd: hon framtog en
gammal vaxstapel.
Jubel! Äpplen? Ack,
äpplen funnos aldrig
den tiden så långt
uppe i Elfdalen.
Det var endast på
hösten ett och annat
matens- (marknads)
äpple kunde förirra
sig dit, ty hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>