Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första positivet. Ett julminne af Gustaf Schröder. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen väcktes vår italienske gäst i ottan och
tillfrågades, om han ville fara med till kyrkan och
julottan. Det ville han gärna, om det vore honom tillåtet.
Ja, det var tillåtet för alla att besöka Guds hus.
Den milslånga vägen till kyrkan, de många slädarna,
de klart lysande blossen, det resliga och välklädda
dalbyfolket syntes i hög grad tilldraga sig hans uppmärksamhet,
liksom den upplysta kyrkan, predikan och sången, ty något
orgelverk fanns den tiden icke i Dalby kyrka. Hela tiden
satt han mycket uppmärksam, men såg orolig och
förundrad ut då prästen sade amen och jag häftigt tog honom
i armen och drog honom ut ur kyrkan och bort till våra
slädar, i hvilka vi skyndsamt satte oss upp och körde på
hemväg så fort hästarna förmådde springa.
»Ar någon fara å färde?» frågade han.
Nej, långt därifrån! Här i Dalby och på många
andra trakter i vårt land, är den sägen, att den som först
kommer hem till sin by från juledagspredikan, den får ock
först in sin säd i höst.»
Då såg spelmannen glad ut, nickade just som någon
liknande sägen fanns i hans hembygd.
Vi hade ännu icke slutat vår middag då vår granne,
den så kallade »Kroppen», en af byns äldre bönder,
inträdde hos oss och anhöll, att den främmande spelmannen
skulle komma in till honom. Han lofvade det och hos
Kroppen dansades hela natten till morgonen därpå, då
italienaren hämtades till närmaste by. Och så gick det
från hus till hus, från by till by hela den vintern. Våra
hederliga och oskuldsfulla skogsboar hade fått höra och
se något underbart som slog an på deras sinnen.
Allt emellanåt träffade jag vår spelman, som nu kunde
meddela sig litet på svenska. Han var strålande glad,
hade gjort stor lycka och förtjänat mycket, mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
