Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret af Annila. En pojkhistoria af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och icke endast de, utan också lille Karls hela, gigantiska
plan. Men de nådde lyckligt fram till knuten längs en
af brutna rågstånd markerad hålväg, hvilken lille Karl
banat på sina föregående rekognosceringar.
Inga fönster vette utåt rågåkern från byggnaden, och
därför kunde de andas ut här. Därför var äfven detta
själfva angreppspunkten, där lille Karls plan skulle sättas i
verket. Planen var följande: En dag på middagen, när
de säkert visste att Bödeln var inne i sitt rum, skulle de
låta minan springa, det vill säga rycka den sista stödjande
stenen ur den ganska höga stenfoten åt åkern till och så
låta huset ramla öfver ända och begrafva honom. Ty just
i detta hörnrum bodde Bödeln, det var en sak, som lille
Karl längesedan tagit reda på.
När han utvecklat sin plan för Mikko och
demonstrerat den genom att försiktigt uttaga en mängd stenar
ur stenfoten till de andra, som redan lågo där lösa, såg
han triumferande på sin väpnare. Denne gapade på honom
med ett uttryck midt emellan förtjusning och tvifvel. Det
var onekligen en storartad plan, en djärf plan, som måste
lyckas!
Inom några ögonblick var Mikko med om den med
lif och själ, och innan de gingo tillbaka samma väg som
de kommit, hade de gjort stenfoten betydligt svagare.
Under de följande dagarna underminerade de denna del af
byggnaden så fullständigt, att endast hörnstenen under
knuten höll den uppe. När stunden var inne, skulle de
rycka den undan, begrafva Bödeln under det ramlande
huset och rädda Annila!
De gingo en half vecka i en fruktansvärd spänning,
glömde mellanmål och andra lekar och bäfvade för den
afgörande stunden. Därför blef den uppskjuten så länge.
Men en morgon vaknade lille Karl vid att syskonen
i rummet utanför höllo ett ovanligt buller och likasom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
