Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hafvet. Skizz af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I salongen, hvilken med sina taflor, blommor,
konstsaker, trots sin rika belysning, föreföll tung, utstrålade
liksom ett skärt skimmer från hennes gestalt, där hon satt vid
sin lilla sybåge, iklädd en dräkt, hvars farg sammansmälte
med den utslagna kraftiga rosen vid hennes barm. Hennes
blå ögon lyste af allvar och glädtighet på en gång, och
det mörka håret bucklade sig omkring hennes breda låga
panna.
I ett hörn af rummet hade konstnärn, hennes
tro-lofvade, tagit plats. Med ett uttryck af lefnadströtthet
skuggade han för ögonen med handen, liksom ville eller
vågade han ej se ljuset, ej se gestalten i rosenskimret.
Då ljöd borta från salongens andra sida, där pianot
stod, en mjuk manlig baryton:
Min Falk den flaj over Mark og Vang —
tidt og mangensinde —
i Skoven jeg saa hende farste Gang —
I vogte den Jomfru vel —
Og naar hun i sit Vindue staar,
og naar hun fletter sit lange Haar,
og naar hun traeder i Dandsen let,
det er, som hun fletted et Tryllenet,
Og naar vi sees i den Rosenlund,
og naar jeg kysser den favre Mund,
det er, som al min Sorg bortveg,
og som jeg lytted til Huldrens leg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
