Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid hafvet. Skizz af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hade jag ofta sett honom vid stranden eller i
hemmet, herrgården, som skymtade fram mellan
stammarna, det hem, från hvilket han ej förmådde lösrycka
sig; och alltid målade han, men utan förhoppning, utan
glädje. Han lefde ett i grunden ensligt lif, tillbakadragen
inom sig själf.
Skulle aldrig en solstråle komma och genombryta
detta dunkel ?
Hvad han behöfde var tro på sig själf, kraft att resa
sig, att afskaka den fixa idé, hvilken ständigt liksom gnagde
på en punkt af hans hjärna, utnötande densamma för att
verkligen kedja honom vid ett inbilladt eller befaradt öde.
Men hvem skulle gifva honom detta? Hvem skulle
räcka honom den hjälpande handen?
Endast en — den, som kunde älska honom trots hans
mörker, hans tvifvel och svaghet; den kvinna, som i full
kärlek kunde tro på honom, på hans uppgift och
begåf-ning, på hans andes styrka och klarhet. Endast en kvinnas
tro på honom skulle kunna väcka hans egen. Endast en
kvinnas kärlek, stark i förbarmande, kan hjälpa en man
ur svaghet och tviflet på sig själf, kan befria och hela.
Och denna kvinna fanns. Vänliga makter kommo
bådas nyss vidt skilda vägar att mötas för att sedan bilda
en gemensam kärlekens lifsväg.
Äfven hon drömde om att bli konstnärinna, eller hon
var det, ty den sanne konstnärens eld brann i hennes
hjärta. För henne lyste solen, för henne låg lifvet i
dagens ljus. Ung och kraftig, vacker och lefoadsfrisk
inträdde hon som en uppehållande makt i det dystra
hemmet.
Jag såg henne där första gången i större sällskap.
Äfven midt i sommaren äro aftnarna här vid denna
sydliga kust alltid mörka; alla ljus i kronor och lampor
voro därför tända.
Svea, 1895.
U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
