Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på munkarna alltjämt retat honom. Biskopen hade under
detta och flera följande samspråk i tydliga ord låtit honom
förstå att de haft allt i större mått och härlighet än han
och, att hvad han, landshöfdingen, lagt till och byggt upp
egentligen var ett förfuskande af deras arbete och i de flesta
fall en stöld från dem. Han hade fört upp sina hus af
deras sten, prydt dem med deras pelare och sirater. Den
beprisade ladugården hade han erhållit tack vare dem.
Hans orangerier voro täckta med glas från deras
kyrko-fönster —
Men landshöfdingen tänkte, att en sådan väg som
denna hade det ej fallit munkarna in att bygga. Här var
han den förste på platsen. Till fullbordandet af detta verk
hade han ej tagit den minsta sten från munkarna, och
tanken på, att han stakat ut vägen öfver obruten mark
och låtit mura den af nybruten sten, fyllde hans kraftigt
klappande hjärta med stolthet.
Hädanefter skulle han bygga allt så, ej på munkarnas
utan på egen mark. Biskopen skulle ej längre kunna låta
påskina, att landshöfdingen lefde af munkarnas nåde, att
glansen öfver Roma kungsgård var ett svagt återsken af
deras. Han, Johan Didric Grönhagen, var man att kunna
gifva ny glans åt detta gamla ställe, bygga upp en ny
härlighet däråt och själf därigenom förskaffa sitt namn
rykte och ära.
Han hade redan hunnit uträtta mycket på Gotland.
Men det var hårda utsädesår, skörden skulle blott
långsamt bringas till mognad och baron Grönhagen var med
all sin trygga säkerhet en man, som tyckte om att se det
påtagliga, det, som kan öfverskådas med ögonen, uppfattas
med öronen, kännas på med händerna, trampas under
fotterna. Det var därför allt det han gjort på Roma så
innerligt fröjdade honom. Nu, när han skred långsamt, nästan
högtidligt hem framåt den månskensbelysta alléen, njöt
Svoa, 1895. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
