Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han af att känna denna säkra mark under fotterna. Han
trampade tungt för att öfvertyga sig om hur fast fyllningen
var. Han tog upp från marken en kvarglömd stake och
mätte med den dikenas djup och bredd, han lyssnade och
fann med glädje, att vagnshjulen rullade öfver hård
grund. Bättre hade ej munkarna kunnat bygga, rakare,
jämnare, fastare var ingen af deras vägar, ingen enda.
Han skulle visa biskopen denna väg. Härvidlag kunde
ej blifva tal om någon annans förtjänst än hans, någon
annans ära än hans.
De nyplanterade träden kastade ingen skugga öfver
kalkvägen, som låg stickande hvit i det hvita månskenet.
Landshöfdingen gick långsamt med besittningstagarens säkra
steg. Han hade tillryggalagt det mesta af vägen. Vagnen
hade redan kört upp på gården. Landshöfdingen
stannade ett ögonblick och betraktade med tillfredsställelse det
ståtliga boningshuset med sina långsträckta flyglar.
»Så skiftas all ting på jorden,» tänkte han. »Det enas
död och undergång är det andras lif och uppkomst. Hafver
Gotland uti Roma förlorat ett härligt, dock gammalmodigt
munknäste, så ser det nu för ögonen uti samma rum ett
nytt palats för herrar och då lyckan så fogar äfven för
kungliga personer, hvilkets like fåfängt sökes öfver hela landet.»
Han satte käppen hårdt i marken och var i begrepp
att gå vidare, då han plösligt fick syn på något, som hängt
sig fast vid käppen. Han höll den upp i månskenet för
att se efter, hvad det var. Käppen hade fastnat i
ögon-hålet på en dödskalle. Han lossade skallen från doppskon
och lade den försiktigt ner på dikeskanten i det han
mumlade: »Denna skall jag i morgon låta dödgräfvaren mylla
ner i vigd jord. Hur har den kommit hit ?» Han gick
några steg vidare, men nu betraktade han marken, som
han vandrade öfver. Så stannade han åter. Hans fot
stötte mot ett långt blankt föremål. Det var inte sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
