- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
219

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och grus. Han tog upp det och släppte det
ögonblickligen som om det bränt honom. En isande fasa flög
genom hans ådror. Han hade trampat på ett
människoben. Nu såg han, att hela vägen var full af sådana.
Hästarnas hofvar hade sparkat undan det tunna gruslagret
och blottat dem. Där låg en hand, hvars fingrar
samman-höllos af svartnade senor och där en benpipa och där en
bröstkorg. — Han började med käppen rota i jorden. Mellan
grus och ler fann han kota på kota, skalle på skalle. Det
var som om döden sått sitt utsäde med fulla händer på
denna mark. Den nya stolta vägen var fylld med
förvittrade människoben.

Några veckor senare stod landshöfdingens kalesch
och väntade utanför biskopshuset i Visby. Kusken hade
medfört ett bref, hvari. nådig friherrinnan anhöll att
biskopen skulle komma ut till Roma. Landshöfdingen hade
insjuknat och led af svåra fantasier, hoppandes hon, att
biskopen kunde lugna honom, hvilket väl vore.

Den vördige herren satt snart i vagnen, som tungt
och rasslande rullade fram öfver Visbygatorna, förbi de
gamla, skrofliga, liksom med järn sargade stenhusen med
sina höga trappgaflar, förbi de små låga, svarttjärade
träbyggnaderna med de hvitramade fönstren, bakom hvilkas
fyrkantiga, gröna rutor de röda blomstren lyste. Förbi de
små trädgårdstäpporna, fulla af rosor, liljor och doftande
kryddor; förbi stora torget och sankt Karin, längs
stenmurar och under hvalf, nedför hvilka murgrönan kröp,
och så till sist ut genom Österport. Där vände sig
biskopen om i vagnen för att betrakta stadsmuren, som här
alltid gaf honom intryck af ett moriskt fästningsverk och
tillika med hela det öde, liksom förbrända landskapet på-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free