- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
221

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag är oändligt tacksam, att ers högvördighet är
kommen. Kanske det ger honom lugn.»

»Inne i Visby ha vi ej försport att landshöfdingen är
så svåra sjuk.»

»Det är sinnet som är sjukast.» Friherrinnan strök
med handen öfver ögonen. »Gud hjälpe oss!»

»När jag för några veckor sedan råkade
landshöfdingen inne i staden ...»

»Det var sedan, vid hemkomsten. Han hade blifvit
uppehållen därinne längre än han förmodat, och förvaltaren
skötte sig på egen hand. Min man hade gifvit order om
att strax vid östra gafveln af klosterkyrkan låta uppkasta
en stor grop till iskällare, med hvilket arbete dock icke
ville lyckas —»

»Kunde detta så förtryta landshöfdingen, att han
däraf...»

»Ack nej. Men det bar så sorgligt till, att ur den
gropen utförde arbetarna af förseende en stor hop af de
dödas ben tillika med jord och sten till den nya vägens
fyllning. Då han beträdde den första aftonen, fann han
dessa ur grafven upptagna lämningar, inblandade i gruset.
Och nu ser han munkarna jämt för sig. Han påstår,
att de leta efter sina ben, som äro strödda för vinden.
Försök att trösta och hugsvala honom. Han har dessa
sista dagar ständigt bedt att få råka biskopen, som han tror
kan hjälpa honom till frid.»

»Jag skall försöka,» sade biskopen.

Friherrinnan gick före honom upp på trappan som
ledde till öfre våningen.

Innan’ hon öppnade dörren till sängkammaren
stannade hon med ett förläget utseende, liksom upptagen af
ett hemligt bekymmer.

»Ers högvördighet har ej någon tro på att människor
så kunna vredgas och hämnas efter döden,» frågade hon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free