Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Soto Maior, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vicomte Soto kom hit till Sverige på en tid, då
man ännu icke hade telegraf och man sålunda ej så hastigt
fick reda på aflägset boende personer. Man visste ej rätt,
hur den nyanlände portugisen var beskaffad. Man hade
hört, att han skulle ha satt myror i hufvudet på åtskilliga
portugisiska ministérer, och man fruktade därför att få hit en
måhända bråkig person. Men Soto Maior hade icke varit
här länge, förr än man fann, att han alls icke var någon
besvärlig diplomat och att med hans lifliga sydländska
temperament det dock hos honom fanns mycken
ridderlighet samt att han hade ett godt hjärta och en förträfflig
karakter.»
Så föllo sig de sanna ord, hvarmed friherre Hochschild
hälsade vicomte Soto vid den lysande fest, som på
tjugu-femte årsdagen af hans diplomatiska härvaro gafs å
Hasselbacken till hans ära.
Den nye portugisiske ministern blef, som sagdt, genast
favorit i Stockholm, detta i mer än ett afseende. Till
denna hastigt uppkomna popularitet torde ej minst ha
bidragit ett litet äfventyr, som vicomten hade strax han
kommit hit. Jag menar hans på den tiden så mycket
omtalade och kommenterade duell i en skogsdunge vid
Lill’ Jans med en bekant kvasi-diplomat af svensk-engelsk
börd.
Med undantag af hans frånvaro på en beskickning till
Mexiko i början af iBéo-talet samt en och annan resa till
Köpenhamn för att uppvakta vid därvarande hof, där han
äfven var ackrediterad, förblef den portugisiske diplomaten
allt ifrån sin ankomst till den svenska hufvudstaden en
trogen stockholmare, och, förbindlig, vänlig, ridderlig och
hjälpsam, därtill varmt intresserad för våra förhållanden,
ägde han, såsom här ofvan sades, sympatier från de högste
i samhället till de lägre. En eftersökt gäst inom den
högre societetens kretsar, var han lika hemmastadd inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
