Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Ett par minnesord af Oscar Levertin. Med ett porträtt i ljustryck af Viktor Rydberg samt 6 bilder i texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stilla, aldrig slocknande flamma brinner inom hans
bröst, ej drifver honom att välja partiernas »antingen—
eller», men att söka mild förnyelse, förbättrande
utläggning, fullkomnande utveckling.
Det behöfver ej sägas i hvilkens skola Rydberg gått —
det Erasmiska draget i hans väsen är omisskännligt och
innan jag hade sett författaren till Bibelns låra om Kristus,
drömde jag honom som en svartklädd humanist, målad af
Hans Holbein. Jag såg honom för mig med en
renässanslärds kraftfulla men litet böjda gestalt, med klok blick ur
varma ögon, en mun leende men utan Erasmi öfverlägsna
ironi, frisk hy men hvita, tunna fingrar, präglade af ett
studie-lifs förfining. Sanden rann långsamt i hans timglas, men
utan att akta därpå vände han bladen i sina incunabler,
oförtröttad i sitt lärda kärleksvärf. Men fönstret till hans
studiecell stod upphakadt, så solsken och fågelsång fritt
strömmade dit in, och vårens nylöfvade sälgkvistar med
sina gula hängen lågo och doftade vid manuskriptet som
sakta fylldes med vacker och sirlig skrift.
II.
Klarast får man Rydbergs ställning och tankegång i
de religiösa frågorna genom att studera hans båda
tendensromaner Den siste Athenaren och Vapensmeden. Ty
hvar-om handla dessa båda breda, i många afseenden så
märkliga skildringar annat än om den kamp, som var Rydbergs
egen, humanitetens eviga tvekamp med dogmatiken, en
strid förnyad i alla tidsskiften. Siste Athenaren är från
1856, Vapensmeden från 1891 — det ligger en
mannaålder af studier och erfarenhet emellan de båda verken,
och dock är, på samma gång ton och tempo så väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
