Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Ett par minnesord af Oscar Levertin. Med ett porträtt i ljustryck af Viktor Rydberg samt 6 bilder i texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men viktigare än de resultat, till hvilka Rydberg
kom, var andan, som dref honom till strid. Hans
san-ningskamp var innerst alltid en humanitetskamp, och innerst
voro kränkta rättsbegrepp och svidande människoömhet de
källsprång, ur hvilka hans åskådningar flöto. För hans
milda och kärleksfulla optimism kunde en sådan lära som
de eviga straffen ej finnas i bibeln och ingen möda
eller ansträngning skulle vara honom för stor för att
klargöra detta; liksom när han ändtligen fick ögonen
upp för, att lifvet själft i mammonsgudens grottekvarn
ägde ett helvete med eviga straff, hans häpna harm och
sorg inga gränser kände — och hans filosofi syntes ej slå
till för att kunna förklara tillvaron af något så
himmelsskriande och monstruöst.
Den andliga förnyelsens män äro af tre hufvudtyper.
Den förste är reformatorn, det underbara förkroppsligandet
af en hel folkrörelse, som oemotståndlig bryter fram hos
denne ende, i hvilkens bröst hela släktleds erfarenhet
tyckes hafva samlats, genom hvilkens stämma oräkneligas
längtan och behof tala. Sådan är Luther, den store
nyskaparen, hvilkens själ har en grufvas djupa och oräkneliga
schakt och hvilkens hjärta som en jätteek har tusen
rottrådar i nationens jord. Vid hans sida står hans verktyg,
agitatorn. I sin ädlaste skepnad heter han Ulrich von
Hutten, den kristne riddaren, hvilkens själ är ett af dessa
brännbara ämnen, som sann i ngsgn istan sätter i en låga,
som först döden kan släcka, och hvilken under den fana
han svurit kämpar otåligt och hänsynslöst med vers och
pamfletter, med blanka och förgiftade vapen, till dess svärd
och penna falla ur domnad hand. Den sista typen är
humanitetskämpen Erasmus. Ensam sitter han, långt från
fejden i studierummets stillhet, kammarlärd oeh skygg,
misskänd ofta af båda partierna, emedan han är ingenderas
svurne man, emedan det människokära patos, hvilket som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
