Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Ett par minnesord af Oscar Levertin. Med ett porträtt i ljustryck af Viktor Rydberg samt 6 bilder i texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröst fanns i detta hänseende samma trånad som
inspirerat Schiller, Hölderlin och andra — samma elegiska dröm
om en antik med ljusa lagerträd och blå himmel.
Hur långt ligger ej den verkliga hellenismen från
germanska sinnen. De äro alla förklädda nazarener, hur
de kläda sig i kiton och toga, det kommer alltid en dag,
då de förklara, att man »skall vara lagom ödmjuk mot
deii allmakt som är Zeus», som är hedendomens, styrkans,
lifsblomstringens, den visa begränsningens gud.
Konflikten i Siste Athenaren är sålunda ej mellan
hel-lenism och kristendom — ty figurligt taladt kristnar
skalden först sina hedningar och förklarar sedan
hednin-garne bättre än de kristna — men mellan humanitet och
dogmatik, och kristendomens grundåskådningar i religion
och moral synas författaren så i djupaste mening
mänskliga, att äfven antiken måste anat dem, om också de först
i Betlehem fingo hvad han kallat »mandomsanammelse».
Så mycket förhatligare blir för Rydberg kyrkomötenas
tvångskyrka, som Kristi församling, enligt honom anad
af alla civilisationer, också skulle upptaga dem alla.
Helt och hållet samma tankesfar behärskar
Vapensmeden. Hur liknar den ej Athenaren! Dess hufvudperson,
mäster Gudmund, är en ny Krysanteus, blott att den
alexandrinska marmorfigurn med det djupa, litet stränga
svårmodet öfver tinning och mantelfall, här ersatts af
germansk skulptur från renässansens första gryning. Liksom
Krysanteus i sig resumerade hvad antiken ägt främst och
ädlast, förkroppsligar mäster Gudmund den katolicism,
hvilken genomträngd af medeltidskultur och medeltidskonst
utdanat ett ideal af human religiositet, en typ, lik Krafts
eller Vischers borgare med deras varma uttryck af sinnrikt
djupsinne och rättframt allvar. På samma vis är hans son
och motståndare, lutheranismens banérförare, Lars, en
ny, mindre intelligent och personligt utvecklad Petros,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
