Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg. Ett par minnesord af Oscar Levertin. Med ett porträtt i ljustryck af Viktor Rydberg samt 6 bilder i texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hela hans produktion. Få af de stora svenska författarna
hafva visat så litet sinne just för kvinnlighetens väsen
och tjusning som Rydberg — i stället är han som äkta
elev af Platon förtjusande i teckningen af gossar och
ynglingar. Och är det ej lärarens och filosofens lynne
som komma fram i denna förkärlek för drömmande och
spirande manlighet, för idéernas unga bärare, och i denna
litet främmande afskildhet mot det kön, som är nyckens,
regellöshetens, den impulsiva känslans? Men hjältinnorna
i hans båda romaner, Hermione i Athenaren och Margit
i Vapensmeden, invänder någon, som drar sig till minnes
särskildt den utomordentliga värmen i skildringen af
dessa båda unga kvinnors förhållande till sina fäder,
Rydbergs båda mest personliga älsklingsgestalter, Krysanteus
och Gudmund? Läs om böckerna, och ni skall också
finna det karaktäristiska draget, att de båda äro tänkta
som ersättningar för förlorade bröder — Hermione —
som dessutom snarare är en besjälad sånggudinna än en
lefvande kvinna — för den af kristianerna bortröfvade
Filippos — Margit för rötägget Lars. Bådas existens går upp
i att samla den älskade faderns visdom — de äro en
mästares favoritlärjungar, långt mer än unga kvinnor,
lefvande sitt eget lif. Också när Rydberg var ung, var hans
lärdom så stor, hans böjelse för reflektion så utpräglad,
och den allvarliga, litet prästerliga andlighet, som
kännetecknade hans väsen, så accentuerad, att det städse gick
som en osynlig gräns mellan honom och det sorlande
lif-vet. Därför föll också från början en så stor del af hvad
som vanligen inspirerat lyrici till dikt utom Rydbergs
själsliga periferi.
Rydbergs yppersta litterära gåfvor till Sverige — dessa
båda diktsamlingar, hvilka i fulländning ej hafva många
motstycken i vår litteratur, bestyrka detsamma. De hvarken
stamma från de jäsande åren eller hafva sugit blod och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
