Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bro till något okändt, som på en gång lockade och
förfärade honom.
Plötsligen stannade de; framför dem reste sig, liksom
framtrolladt ur jorden, ett glänsande palats af guld och
marmor. Ett bländande ljus förjagade med ens mörkret
omkring dem, och från parken, som omgaf slottet,
utströmmade en doft af blommor, skönare än Tom
någonsin på jorden känt. Hans sinnen betogos af en
svindlande glädje; just det, efter hvilket han i lifvet fåfängt
längtat, detta hemlighetsfulla, som han aldrig kunnat nå,
som förlist i tillvarons alla lumpna, jäktande bekymmer,
just det kom honom här till mötes, och med hjärtat
klappande af vaknad ungdomsfröjd satte han foten på
marmortrappan, för att skynda dit upp . . .
Men han hann icke längre; framför honom stod John
och spärrade vägen. »Läs!» sade han kort i det han
höjde handen och pekade på de gyllene portarne. Tom
upplyfte ögonen och såg då att där stodo inristade, med
bokstäfver som glimmade likt diamanter, följande ord:
Här inkommer ingen som år någon något skyldig.
Tom kände först en obehaglig kyla genomila hela
sin kropp, men så ryckte han öfvermodigt på axlarne, och
i det han sökte skjuta undan John utbrast han befallande:
»Låt mig vara; för mig finns intet hinder att komma hit
in. Mitt lif ligger öppet och klart för hvar man; det
finnes ingen som kan säga, att jag är honom skyldig
någonting.»
Men John rörde sig ej; han stod orubbligt kvar med
handen utsträckt på samma hotande sätt.
»O dåre, dåre!» utropade han, »ingen af oss vågar
träda inom dessa dörrar. Våra skulder äro otaliga som
sanden i hafvet. De gyllene portarne äro stängda för oss,
stängda intill dess skulderna äro betalta,» tilläde han med
en djup, kvalfull suck. Tom steg ned från trappan, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
