Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stod liksom fastnaglad vid trappan och såg sig
omkring. Hans minne och medvetande fingo i denna
stund en öfvernaturlig skärpa. Han kände igen hvartenda
ansikte af dem som omgåfvo honom; det var människor
med hvilka han under sitt förflutna lif sammanträffat,
vänner, släktingar och äfven främlingar, som han sett blott
en eller par gånger. Och, sällsamt nog, för hvarje gång
ordet »kärleksskuld» kom öfver någons läppar, förstod han
ögonblickligen hvad som menades därmed. Han visste
till exempel så väl hvad han tänkte, den gamle mannen
därborta, som han brukade hjälpa med små penningelån,
och för hvilken han alltid tog af hatten ifall han mötte
honom ensam på en mera obemärkt gata, men som han
aldrig låtsade märka, då han, Tom, gick tillsammans med
någon af sina rika vänner och händelsevis stötte på den
gamle, hvars rock vanligtvis var blekt och luggsliten. Han
förstod hvad hans gamla tant menade, då hon
fram-suckade sitt »kärleksskuld»; han kunde erinra sig hvarje
gång han, den rike grosshandlaren, snäst henne och
behandlat henne öfvermodigt, därför att hon var ett fattigt,
ensamt, gammalt fruntimmer. Han kände igen sin
kon-torsdräng, som hade hustru och sju barn att försörja, och
som han gaf endast sextio kronor i månaden, därför att han
tyckte att en kontorsdräng icke borde ha större lön, och
att han när som helst kunde få en annan med ändå mindre
lönevillkor. I hvarje ansikte stod att läsa, tydligare än med
ord, berättelsen om någon ogrannlagenhet, någon hjärtlöshet,
som han, den i världens ögon oklanderlige och rättvise,
begått mot sina medmänniskor. Det var som om en
trollspegel hållits framför honom, och han tvingats att däri
betrakta sitt inre jag, icke sådant människor trodde, och han
själf inbillade sig det vara, utan sådant det i verkligheten var.
En kväfvande ångest sammanpressade hans hjärta och
tryckte honom till jorden. Hans sinnen började omtöck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
