Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sargade hjärta som heta vaxdroppar. Men nu står jag här
för att kräfva ut den kärleksskuld du då åsamkade dig,
och jag gör det icke i mitt eget namn, utan i hans, som
sade: ’hvad I icke hafven gjort en af dessa minsta, det
hafven I ej gjort mig\ I hans namn säger jag dig: du
kommer ej hil in, förrän du har betalat din skuld!»
Den gamla höjde varnande handen, liksom för att
hindra Tom, och det högtidliga tonfallet i hennes röst gick
öfver i ett uttryck af djupaste smärta.
Då greps Tom af ett slags hatfull förtviflan. Han
tyckte själf att det var en aning om de känslor, hvilka
måste besjäla demonerna, då de kämpa mot Guds barn,
som genomilade hans bröst; han hatade i denna stund den
okända makt, hvars hand skrifvit denna förfärliga
kärlekslag, enligt hvilken vi en gång skola stå till ansvar, icke
för de handlingar som människor kalla synd, utan för
alla dessa hjärtlösheter, dessa lumpna högmodssynder, för
hvilka världens domstol ej fällde oss. Han kände ett
ursinnigt begär att fäkta mot denna makt, att öfvervinna den,
att till hvad pris som helst trotsa dess förhatliga lag.
»Skall jag, den rättskaffens, hederlige Tom Vinkler,
som inte gjort en mask för när, visas bort härifrån ?»
utropade han. »Ja, då komma sannerligen inte många hit
in. Men jag låter inte så lätt visa bort mig!»
Han knöt sina händer, så att alla musklerna spändes,
och med hufvudet nedböjdt och armarne utsträckta
störtade han mot porten.
Men i samma ögonblick såg han sig omgifven af en
vimlande skara af skepnader; det var icke längre blott en
och en som spärrade hans väg, det var hundratals
gestalter, stora, små, unga, gamla, som trängdes omkring honom
och hindrade honom att komma in.
»Kärleksskulder . . . kärleksskulder . . . gå bort ... gå
bort! ...» ljöd det som en brusande kör öfver hans hufvud.
8T0ft 1896. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
