Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarens jakt. En tidsbild från förra seklet af Jac. Ahrenberg. Med 3 teckningar af O. Hjortzberg - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gif honom allt hvad han behöfver, han skall, nej, han
får den äran och lyckan att blifva gardist. Jakten är slut,
vi resa hem i dag.»
När Rongain kom ut på trappan, stod major Klick
där; antagligen väntade han någon belöning för sitt
tjänstenit och välförhållande. Enligt sägnen skall rekryten i ett
anfall af ursinne ryckt sig lös från sin bevakning och
gifvit majoren ett slag för bröstet, som senare skall ha
blifvit orsaken till den kände förrädarens och
öfver-löparens död.
Kejsarens jakt var slut; nöjd med sitt byte drog han
till hufvudstaden, hans trupp var åter väl och vackert
komplett. Huru det gick med kvinnan som masserat
kejsaren, och huru det gick med hennes hemman och
jordbruk, därom förmäler legenden intet.
Min första hare.
^aktadt jag hör till de stadsbor, som lättare förstå
skilja en orre från ett rapphöns, då den serveras
på fatet, än då den kringflaxar i skogen, händé det
sig, att jag en dag begaf mig på jakt, hvari jag var lika
okunnig som ett nyfödt barn, då jag aldrig haft i min
hand annat än ett målskjutningsgevär.
Anledningen var den, att min vän porträttmälaren
Edvardo, för kort tid sedan lika okunnig som jag, på
några veckor blifvit jägare med passion och nu af all makt
ville ha mig med, förespeglande mig jaktlifvets fröjder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
