Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skog och mark såsom något af det härligaste på jorden
och framhållande, att om vi tillsammans hyrde oss en
jaktmark, skulle vi öfver de harar, orrar och rådjur, som
tilläfventyrs funnos där, härska som riktiga kungar. Då
jag ofta i tidningarna läste, att just sådana högt uppsatta
personer genomreste halfva den civiliserade världen för att
skjuta några skott på fasaner eller rapphöns, som
uppskrämda drefvos i deras väg, så fann jag min väns åsikt i
och för sig sannolik och beslöt göra ett försök. Och då
min invändning att jag icke ägde någon bössa, besvarades
med ett anbud att låna hans gamla gevär, gaf jag
slutligen vika och blef ett offer för hans ifriga öfvertalning.
I anledning af höstens lysande, ovanligt rika rönnbär,
hade man spått en sträng och tidig vinter, och det tycktes,
som om spådomarna skulle slå in, ty oktobersolen
glittrade genom rosenfärgade dimmor lustigt ned på trädens
rimfrost och den nyfallna ett par finger djupa snön, när
jag en morgon vid åttatiden vandrade i väg till Östra
stationen, hvarifrån ångspårvagnen skulle föra oss till
Djursholms villastad, i hvars omedelbara närhet min väns
jaktmarker skulle vara belägna.
När jag nalkades stationen fick jag före mig på
af-vägen se en ståtlig gestalt i dammgrå dräkt med bössan
på skogslöparvis ledigt kastad öfver axeln, och som
åtföljdes af två hundar. Då jag lätt fann, att figuren ej var
Edvardos, gjorde jag den betraktelsen, att det kanske funnos
flere jägare i staden än jag trott, men med hvilka jag nu,
själf blifven medlem af deras skrå och hemliga frimureri,
snart skulle blifva på det angenämaste lierad.
Då jag uppkommit till stationen, och den ståtlige
jägaren med sina två hundar var försvunnen, blickar jag
därför in genom dörren till restauran ten, och i ett starkt
farglagdt ansikte hvem igenkänner jag, om ej min vän
direktör X., hvilken jag förut aldrig känt som jägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
