Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om deras lif är något för mycket »bundet», men vis af
erfarenheten, tiger jag.
Edvardos alldeles nya gevär framtages ur fodralet
och beskådas; som bevis på dess träffsäkerhet företes ett
papper en meter i kvadrat med ett hundratal blå cirklar
föreställande träffar, svärmande som flugor kring en stor
blå prick. Direktören anser dock träffarna för få och
frågar, om jag vill räkna dem, hvartill jag nekar. Då
upptar direktören sitt gevär och förklarar för den i detsamma
inträdande värdshusvärden, att dess nya konstruktion af
slutstycket absolut hindrade skottet från att, i stället för att
gå framåt mot villebrådet, gå bakåt in i skyttens öga,
hvilket förut varit ganska möjligt.
Den fryntlige gästgifvaren bugade sig med belefvad
nyfikenhet och anmälde att torparen var därute.
»Hvad tusan ska vi med den?» utbrister jag.
»’Klapperkarlen* med stöfvarna1» upplyser direktören
i en menande ton.
»Aha, det var en annan sak. Är vi färdiga alltså.
Adjö då, Sabina lilla,» säger jag förtroligt för att visamin
hundkännedom. Fattar Edvardos gamla gevär, som jag
nyss laddat, spänner patronväskan om lifvet och går ut.
»Klapperkarlen» befinnes vara en tre alnars jätte,
stakande i knästöflar, med ett eldrödt bröstskägg, samt en
slug blink i ögonvrån, som kunde betyda hvad som helst
och som gör, att jag känner mig något osäker i mina
jaktkläder. För att emellertid få ett ledigt utseende dinglar
jag med geväret och söker iakttaga de andras intryck.
Då utbryter Edvardo, som eljes är den höfligaste
människa under solen: »Men för f-nl Stå inte där och
lek med geväret. Det är inte någon lek det här!»
Jag ryckte till, rätade på mig och sökte, ovan som
jag är vid tillrättavisningar, efter någon nedgörande replik,
när direktören, som tydligen ej haft ringaste känning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
