Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sera ach undrade, hvart jag skulle hän i mitt anletes svett.
En gång fick jag syn på en ekorre, som knaprade i en
gran. Ögonblicket var frestande. Det var ju, syntes det,
till en viss grad ett ädelt vildt, och redan höjde jag
bössan, när den tanken föll mig in, att det dock var
ovärdigt att en homo sapiens och skapelsens herre skulle
ta århundradens samlade uppfinningar till hjälp att smyga
sig på ett litet oskyldigt djur och, för att göra sig kavatig
i egna ögon, slå ihjäl det. Denna tanke höll fingret
tillbaka från trycket och fick ytterligare kraft, då ekorren i
detsamma smackande skuttade, öfver till ett annat träd
och försvann ur synhåll.
Emellertid hade harskramlan och trumpetstötarna allt
mera fjärmat sig och tycktes nu alldeles vilja bortdö.
Upphörande att gnola jaktmarschen tog jag upp min klocka,
och då jag fann, att jag gått en halftimme, föll jag i
funderingar. Ordern lydde på obestämd tid, men huru skulle
jag hitta tillbaka i denna vildt främmande mark, om jag
fortsatte? Slutet blef, att jag långsamt vände tillbaka med
något dåligt samvete.
Men efter att ha återkommit till utgångspunkten, hur
förvånad blef jag icke att där finna före mig Edvardo och
direktören, som tydligen för länge se’n med godt samvete
gjort ett liknande återtåg, ehuru de icke mer än jag sett
vår gemensamme fiende.
En ny rådplägning, allvarlig såsom den Wilhelm Telf
och hans sammansvurne höllo på Rytli, ägde rum,
hvarvid denna gång torparen tog ledningen.
Han förutsade med en imponerande framsynthet, att
haren skulle framkomma på ett fält, som han utpekade i
närheten. Där utställde han därför direktören på ett
stenkast från ett öppet led; medan Edvardo och jag fingo
lura hvar för sig bakom den gärdesgård af granstörar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
