Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfrågan med oförställdt hånlöje; hvaraf jag slöt att
jakt-lifvet icke förbättrar människans karakter.
Strax efter var äfven klapperkarlen framme, och
ohöf-viskt äskande ljud med sin skramla sporde han, »om
vi,» såsom orden föllo, »skulle fortsätta med det här?»
Hans fråga stötte på olika meningar.
»Nej, ni får försöka reda er utan mig, medan jag
går hem och ställer om att vi får något kött i stället för
harstek till middagen,» föregaf direktören och lämnade oss.
Mera uthålliga beslöto vi två andra oss för att
fortsätta och gjorde så äfven en stund. Men då hundarnas
skall därefter mattades, antog klapperkarlen att de fått
af-smak för dm haren och rådde till att uppsöka ett nytt
spår. Det visade sig dock nu mot kvällen lättare sagdt
än gjordt. Och då ändtligen en triumferande signal ljöd
från Edvardo — detta var för öfrigt den sista
trumpetstöten på denna framgångsfulla dag — förklarade
klapperkarlen att det blott var ett vanligt kattspår.
Då vände Edvardo och jag missmodigt våra tankar
till middagen, så mycket mer som tiden för dess
intagande nu stundade, och uppgåfvo fältet för denna gång —
hvad mig beträffar för alltid .. .
Middagen förflöt, som man kan fatta af det
ofvan-nämnda, i början något stelt. Ett visst ömsesidigt
misstroende hade insmugit sig. Och medan i stället för haren
som icke kom i grytan, vi något besvikna inmundigade
det tama fårköttet undveko vi alla tre att af handla
jaktfrågor. Det var blott ett ting som öfverraskade mig, och
det var, att, då jag nämnde ekorren, som jag sett,
öfver-fölls jag med sällspord enighet af båda mina vänner med
det allvarligaste klander därför, att jag icke skjutit efter den.
»Man bör aldrig försumma ett tillfälle,» sade direktören.
Sedan vi emellertid kryddat middagen med åtskillig
god bourgogne, blef stämningen mera uppsluppen. Direk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
