Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - II. Junkern i stadsparken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som till bakhåll och bane bära,
din fot skall vandra dem, junker.
Bland lustgårdens lindar sen får du brud.
Naturligtvis hvit som en lilja,
men blott du rört hennes helgonahud,
den gnista bränner i blodet,
som tärer minnet och modet
och falnar till aska din vilja.
Ditt hjärta skall pröfva det, junker.
Ditt svärd blir rostigt och sprucket ditt skratt,
som klangen af malm, som remnat.
Då allt som du önskade dag och natt
du förvärft, både ärren och vecken
och alla de djupa, tydliga tecken,
att du barnsko och spiselvrå lämnat,
då kan du jubla, junker.
Ty gift kan du äta och dricka eld
och paddor och knifvar svälja.
Sen hjärtat du satt i pant för din gäld,
kan ingen skabb dig förskräcka,
kan ingen smuts dig befläcka,
kan ingen skam dig kvälja.
Du blir stark som en rese, junker.»
Så skrattade kvinnan, och blek försvann
i brohvalfvets mörker vid tullen.
Till fest i tusen fönster det brann,
högt jublade flöjter och luta.
»Ack ville den sången sluta,
den är hemsk som tårpilns på kullen.»
In i staden red tankfull junkern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
