Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - III. Junkern vid bägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. Junkern vid bägaren.
Hfisst har jag far, som väntar,
visst har jag mor, som sörjer,
och mö, som blott det gläntar
i dörren sakta spörjer,
om ej med sol, som sjunker
väl kommer trolös junker,
som ring och löfte gaf.
Väl jag i djupet närer
en evig, lönlig plåga,
som stundens fröjd förtärer
midt i dess solskensråga.
Om till Jordan jag ginge,
ack ej jag tystad finge
dess gamla, stränga röst.
Men jag har blod som brinner
af heta vilda sorten.
Det jäser vildt och rinner
som trbllbrygd i retorteri;
en gnista är hvar bubbla,
vill branden blott fördubbla,
som bränner ner min själ.
Allt sen jag kunnat tänka,
jag världens träd hört susa,
jag sett dess äpplen blänka
mot skyar sommarljusa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
