Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - V. Junker byter skinn i Toledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som dödt läte flickskratt och strängalek
i den vintergryning, som randas.
Det käns som om lyckan aldrig mer
i ens bo skulle guldägg värpa,
som lif och värld blefvo slamm och ler
för ögonens närsynta skärpa.
Som djupt i bröstet tystnade strax
hvart eko af fröjd eller klagan —
som ens säd hade blommat och ren gått i ax
och nu väntade endast på slagan.
Herr Junker, allt har sin tid. Du gått
allt hittills den soliga vägen,
som burit dig uppåt och uppåt blott.
Med i dag gå utföre stegen.
Åh, det käns, som vissnade allt ens väl,
och tankarna knota rebellska. —
Men där finns ej bot — blott att lära sin själ
att kvällen och skuggorna älska.»
Så tydde sjukdomens hemlighet,
Meir Le vy, den vise juden.
Men tungt som ett barn nu junkern grät,
som ser lektiden slut och förbjuden.
Han drömde, att på hans färd
ej ens första sulan var sliten,
att än han sof på den hufvudgärd,
där han hoppats och längtat som liten.
Svea 1896. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
