Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - VII. Junkerns hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du kommer sent på dagen, min son,
men så är det också långt ifrån.»
Så ljöd det från faderns karm stol kort.
Det var, som i dagningen han dragit bort.
Och blicken han fick var trött och skum,
som han kommit blott ur ett annat rum.
Och när han räckte modern sin panna tyst,
det var som en helgonastod honom kysst.
Ty isig var läppen — och tår ej föll
mot handen, som envist i skytteln höll.
På väggens bonader bleknat allt,
bland lärkträd ej mer sågs kung Arthurs gestalt.
Och feen Lunette, som han drömt om som barn,
nu var hon en skugga af gulnadt garn,
och af önskans förtrollade silfverbäck,
i skogsdjupets mossa knappt syntes en fläck.
Och tystnaden låg i sommarskum hall,
så man hörde i timglaset sandens fall,
den tystnad, som dricker timmar och år,
som förtorkar hjärtan och grånar hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
