Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - VII. Junkerns hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII. Junkerns hemkomst.
c|||är junkern kom åter en högsommardag,
ren lyste aftonrodnaden svag.
Han hade försinkat sig dagen lång
med suckar och drömmar och sorg och sång.
Ty hvar sten han i skogen kände igen,
han talat vid, som man talar vid vän.
Och träden längs vägen, som buktade hem,
hur hade han ej förtrott sig till dem?
Och broderligt mildt som i forna dar
varit skogens djupa och susande svar.
Men nu dunkade hjärtat och pulsen slog,
då han in genom hvalfvet på borggården drog.
Mellan stenarna väfde gräset bård.
Det såg ut som en orensad kyrkogård.
Och gårdvarn, som trög öfver tröskeln låg,
knappt lyfte på hufvn’t, när junkern han såg.
Men därinne i hallen, där sutto de två
på vanda platser — fast gamla och grå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
