Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ligger ute i Östersjön en ensam ö, där ingen
kan landa, ifall sjön går hög, där ingen kan skörda eller
så, och där ingen bor utom de människor, hvilkas
sysselsättning är att till vägfarandes ledning tända och
underhålla elden på den fyr, hvilken under vinterns och höstens
långa nätter kastar sina breda ljusfloder fram öfver
Östersjöns oroliga vatten. Under vinterns månader besöker
ingen människa ön, utom när lotskuttern på bestämda
tider kommer med proviant och post, bud från världen,
som fjärran från de instängda vid fyren ter sig hundrafaldt
mera lockande, hundrafaldt mera innehållsrik. Hur har
man icke väntat på denna kutter, hur ofta har man icke,
när dagen grydde, eller solen stod högt på himmelen,
riktat den långa tuben mot den punkt på himlaranden,
där man under rådande vind kunde beräkna, att dess rigg
skulle dyka upp. Och hur ofta har man icke skakat på
hufvudet, utbytt nedslagna blickar och undrat, hvad som
nu kunde hindra den sjöstarka farkosten att kasta ankar
utanför ön. Det är fyrmästaren och fyrvaktaren, hvilka
från den lilla plattform, som löper nedanför fyrens huf,
utbyta dessa tankar, medan vinden är frisk och vågorna
gå hvita, en vacker oktoberdag.
Men liksom allt, på hvilket vi vänta, det må vara godt
eller ondt, dock slutligen kommer, så kastade också kuttern
ankar en blåsig afton i lä bakom ön, och fyrens väktare
hade dragit ut båten för att hjälpa till med att frakta gods
och passagerare. Ty kuttern medförde i dag en
passagerare, och det var honom man väntat på fyren med större
oro än både provianten och budskapen från den värld, från
hvilken hafvet skulle skilja dem alla öfver vintern.
När kuttern sista gången gick ifrån ön, hade den
nämligen fört med sig underrättelsen, att bland de tre„
som skulle sköta fyren, hade biträdet dött, och under den
tid, som åtgått, innan kuttern kom tillbaka, hade de två,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
