Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lämnats ensamma, fått passa fyren allena. De hade
därför väntat på den kamrat, som skulle blifva den tredje
i deras krets, och kanske med en ej mindre ifver på den
arbetskraft, som skulle gifva deras egen bättre t’d att spara
sig och hvila ut.
Nu satt han i båten, en gammal man, med en liten
spädlemmad tolf års flicka vid sidan, och de båda andra
rodde med långsamma, betänksamma årtag in mot den
landningsplats, där det vid nordlig vind gick lättast att
lägga till. Det gick hög sjö, och kuttern, där man ville
begagna sig af vinden för att få god gång söderut, lättade
redan ankar, och bommen knakade under den hårda vinden.
Hvarken fyrmästaren eller fyrvaktaren hade hunnit
att utforska lotsarna tillräckligt för att få någon klar
ledning för dét omdöme, som de borde falla öfver det nya
biträdet. Han var mager och liten, af en senighet, hvilken
samtidigt tydde på mycken vighet, och hans skägg, som
skiftade mellan rödt och hvitt, dolde alldeles munnen och
nedre delen af ansiktet, ofvanför hvilket ett par små, djupt
liggande ögon tittade fram under långa, glesa ögonbryn.
Han var resklädd, i tjock kavaj och låg svart hatt, och han
tog knappast afsked, när han lämnade kuttern. Sedan han
hälsat på sina blifvande förmän, lät han dem ro sig i land,
som om han betraktat sig själf som en gäst, hvilken borde
behandlas med förekommande artighet, och när han kommit
i land, frågade han efter sin bostad. När han fått sig den
anvisad, började han omedelbart att med de andras
tillhjälp bära in sina effekter, lät den lilla flickan gå före sig
in och stängde sedan dörren, utan att bekymra sig om de
båda andra.
Dessa båda stodo en stund ute på backen och stirrade
tyst efter den bortgående kuttern, hvars segel höjde sig
på böljornas ryggar för att i nästa ögonblick dyka ned i
en väldig vågdal, så att endast gaflfeln och en flik af hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
