Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecknade sig öfver det mörka vattnet. De stodo en stund,
som de så många gånger förr stått och, utan att
egentligen göra sig reda för sina egna tankar, låtit ögonen följa
den väg, som ledde bort ifrån ensamheten. Men när
kuttern blef allt otydligare, och dess rigg endast syntes
som en silhuett mol den molndigra himmelen, vände sig
fyrmästaren till fyrvaktaren och yttrade:
»Hörde Karlsson, hvad han hette?»
»Jag tyckte, han sa’, att han hette Berglund,»
genmälde den tilltalade och såg upp på fyrmästaren med en
min, som om han väntat något ytterligare meddelande.
»Hm!» sade fyrmästaren. Och i det han vände sig
för att gå in till sig, tilläde han: »Det är väl så godt, att
han får vara i fred för i natt.»
Därmed skildes de båda, och ute på planen omkring
fyrtornet och de små byggnader, som lågo däromkring, blef
det tyst. Inga nya ljud hördes utom blåsten, som hven,
och vågorna, som slogo mot den låga stranden.
Men när en stund förgått, sedan de båda männen
försvunnit, öppnades sakta dörren till den nykomnes stuga,
och Berglund trädde ut. Han hade ömsat dräkt, och på
hans hufvud satt en låg mössa. Han stannade ute på backen,
och hans små ögon började lifligt undersöka både
byggnaderna och deras omgifning. De fäste sig vid den större
af byggnaderna, där en bred trappa förde upp till
fyrmästarens bostad, och han syntes räkna fönstren med deras
hvita gardiner och väl hållna fönsterposter. Han
observerade de hvitstrukna knutarna, hela den prägel af
snygghet och hemtrefnad, som låg öfver denna byggnad, och
på gafveln fäste sig hans ögon vid den lilla dörr, som
ledde in till fyrvaktarens rum. Han flyttade sig, som för
att se bättre utåt sjön, men hans ansikte fick ett
eftertänksamt, grubblande uttryck, när han upptäckte en liten
trädgårdstäppa, sinnrikt anordnad i lä för blåsten med hus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
