Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taren stått och undrat öfver den nykomnes sätt och
beteende. Det hade farit igenom honom som en misstanke,
att allt icke var helt med denne gamle man, hvilken blifvit
sänd ut på fyren för att skota dess mest underordnade
post. Fyrmästaren å sin sida hade också af den nykomne
haft ett intryck, hvilket var allt’ annat än gynnsamt. Inne i
sitt rum gick han, vände på tidningarna, utan att läsa dem,
som han ofta gjorde, när han ändå visste, att de långa
veckorna skulle gifva honom tid att . läsa dem om och om
igen. Men hela tiden sysslade hans tankar med den
skäggige, fåordige mannen, och när han på aftonen satt ensam
uppe i fyren, och dess bländande ljus skar ut stora vyer
öfver det mörka vattnet, kunde han icke fria sig från en
besynnerlig känsla af ofärd, som icke lämnade honom
förrän han aflöstes af fyrvaktaren och en stund senare
somnade in vid sin hustrus sida, vaggad till ro af hafvets
brus och blåstens buller.
Men där fanns ännu en, hvilken sett den gamle
mannen, när han gick utom sin stuguknut och i sina tankar
värderade sitt och andras goda. Det var öns äldsta
invånare, en gammal gumma, hvars man varit fyrvaktare
därute och nu efterträdts af sin son. I fyrtio långa år
hade den gamla bott på den öde ön i Östersjöns midt,
och endast en gång hade hon lämnat den för att fara öfver
till släktingar på fastlandet, hvarifrån hon kom åter med
den fasta öfvertygelsen, att hon icke ville byta sin ö mot
allt godt, som fanns att få i den värld, där hon glömt att
känna sig hemma. När mannen dog, flyttade hon med
sin bibel, sin psalmbok och sin katt bort till en ensam
stuga, som låg långt borta från fyren. Här lefde hon,
som endast den ensamma kan lefva. Dagarna gingo så
lika hvarandra och så lugnt, och hvar kväll lyste det
ensamma ljuset från hennes fönster öfver sjön. Hon läste
flitigt både i sin bibel och psalmboken, och hon hörde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
