Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undertryckt kamp, hvilken är egen för misshälligheter på
en plats, där några få människor äro uteslutande
hänvisade till hvarandra.
Berglund gick ifrån början sin väg fram, utan att
synas bekymra sig om de andra. Han försökte på allt
sätt göra sig nyttig, och när han ombads uträtta något,
som låg utanför hans tjänstgöring, vägrade *han aldrig.
Men det låg öfver hela hans uppträdande vid dylika
tillfällen något, som syntes visa, att han underkastade sig en
förolämpning, därför att han var van att foga sig och
visste, att motstånd tjänade till intet. Andra kunde sätta
sig till motvärn mot en orättvisa, men han kunde det icke,
och han lät denna sin känsla utan ord synas på ett sätt,
som ej kunde undgå ens dessa enkla och föga skarpsynta
människor. Han var endast undfallande i sin ton; i hans
väsen låg äfven vid de mest krypande ord en sturskhet,
som han förteg, men aldrig dolde. Han var okänslig för
vänlighet, åt, när man bjöd honom, drack, när man räckte
honom ett glas, och stoppade sin pipa med andras tobak,
så ofta tillfälle erbjöds. Men det märktes aldrig, att han
tog emot en vänlighet som ett närmande. Hände det
däremot någon gång, att han fick tillsägelse om något,
som han gjort fel, åhörde han städse förmaningen utan
att svara. Men i hans ögon, hvilka städse syntes betrakta
en punkt någonstädes bortom den person, han talade med,
låg en glimt, som tydde på inre uppror, och när en gång
fyrmästaren tilltalade honom med stränghet, fick hans
ansikte ett så hotfullt uttryck, att de andra ett ögonblick
trodde sig blifva vittnen till ett utbrott af raseri.
Eljes var det egentligen mot fyrvaktaren, som hans
groll var mest i ögonen fallande. Karlsson var en ung
man, och han stod icke öfver honom på samma sätt som
fyrmästaren. Men han hade icke desto mindre en
ställning, hvilken var för mer än hans egen, och detta till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
