Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammans gaf den gamle anledning att mot honom rikta
hela det hat, hvilket syntes uppfylla honom mot allt
och alla.
Alla, som bodde vid fyren, förenades i en gemensam
känsla af fruktan för Berglund. Han passade icke där, och
han hörde kanske till dem, för hvilka ensamheten är farlig.
När hans rödgråa skägg, ofvanför hvilket de outgrundliga
ögonen lyste, plötsligt visade sig, medan de andra voro
samlade, blef det gärna i början ett ögonblicks tystnad,
och det gick därhän, att man ej kunde låta bli att följa
honom med ögonen, när han gick med sin spann till
brunnen eller med ett fång ved på ryggen stapplade upp
för sin förstugukvist. När han var ledig, låg han alltid
inne hos sig, läste icke, arbetade icke, endast stirrade upp
mot taket, medan den lilla flickan satt tyst i sin vrå och
stafvade i en bok, eller stillsamt, som hon plägade, vände
på en gammal söndrig docka, som var hennes enda leksak.
Fyrvaktaren, som en gång oförvarandes kom in för att
söka honom, trodde sig hafva hört honom hålla på med
att för sig själf utstöta en rad af förbannelser.
De andra visste icke mycket om mannen, och hvad
de fingo veta, var icke heller mycket, ehuru de vid hvarje
besök af lotskuttern forskade efter hans föregåenden. Han
hade varit sjöman vid flottan, kommit därifrån för
uppstudsighet och tjänstefel och fått sin nuvarande anställning
som en reträttplats, hvilken bjöd honom lifsuppehälle på
ålderdomen. Själf gaf han inga detaljer om sitt lif. Han
nöjde sig med att framkasta vinkar om lifvets orättvisor
och människornas falskhet samt antydde en gång, att han
haft en fiende, som han försökt att knäppa, men utan att
lyckas. Han ställde detta försök i ett visst
hemlighetsfullt samband med sin förvisning, som han kallade det,
till fyren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
