Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla flickan hade med barnets intresse för hvarje
arbete plägat åse hans. sysselsättning, och gång efter annan
fann han henne ensam därinne, fundersamt betraktande
denna uppluckrade jord, hvilken dolde frön till sommarens
blommor.
Då hände en dag, att flickan om af nyfikenhet eller
öförstånd lade sig ned på marken och med händerna gräfde
igenom en liten rabatt för att få se dessa frön, hvilka med
så stor omsorg blifvit dolda i jorden. Hon var så
sysselsatt med detta, att hon icke såg upp, förrän hon plötsligt
kände sig gripen af en omild hand, som lyfte henne från
marken och en röst ljöd i hennes öra med hot och förbud
om att någonsin sätta sin fot på den inhägnade platsen.
Gråtande sprang flickan därifrån, och fyrvaktaren glömde i
ögonblicket allt för intresset att rädda sina blommor från
förstörelse.
Men på trappan till sin bostad stod Berglund och
åskådade detta uppträde. Han blandade sig icke i leken,
endast tog flickan i armen, när hon gråtande kom emot
honom, och med en knuff flyttade han henne innanför
dörren. Men själf stod han kvar och betraktade den andres
arbete, medan stora svettdroppar runno från pannan ned i
hans tofviga skägg.
Som en blixt hade detta lilla uppträde slagit ned i
hans själ, och allt hans ensamma grubbels vanmäktiga
raseri fick i detta ögonblick som ett mål, mot hvilket det
kunde samla sig. Det var honom, den underordnade, den
tillbakasatte, som kastats bort ur världen för att dö på
denna öde ö ute i hafvet, det var honom, endast och
allenast honom, som man kunde behandla på detta sätt.
Det var icke därför att en flicka hade gjort ohägn i ett
trädgårdsland, som fyrvaktaren hade behandlat henne, så
som han gjort. Det var, emedan det var hans, Berglunds,
flicka. Det var honom, förolämpningen ‘träffade, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
