Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla tapisseriarbeten. Så sade hon till exempel tydligt
»åreså» i stället för »också» och hade piraten full med
underliga utländska ord, hvilkas mening jag inte ännu
begriper, och som alla verkade likt eternellkransar.
Det lugnade sig dock vid måltiderna och kunde bli
sorgmodigt frivola minnen från de dagar då Molin lefde,
och katten fick endast biffstek, och man for ut på
gröngräsfester med krinoliner och indiska schalar och en
jungfru med matkorgar, men snart kom hon tillbaka till något
af dessa olycksaliga hus, där man grät, och vid teet brukade
jag sträcka mig upp och speja ifrigt, om drycken skulle
växa i hennes kopp och flöda öfver.
Hon hade för öfrigt bättre orsak att gråta öfver sig
själf än öfver dessa drifhussorger, var så sjuk, att jag
fruktade, hon hade mycket svåra plågor och hade därtill, som
sagdt, sett bättre dagar, en omständighet som visserligen
ger berättigande att ständigt tala om obehagen, hvilket
födda fattiga icke våga sig till, men som skärper all
tråkighet och visar fram den förstorad mot fonden af fordoms
härlighet.
Nåväl, denna milda, för borgerliga dygder så
omsorgsfullt anlagda människa, som talade till oss barn så sött,
som om vi varit små nätta saker af dragée, och log i
tårar och drog ikring från famn till famn, efter hvad det
tycktes framgå af hennes ord, med en näsduk ständigt i
handen och’ i bröstet ett hjärta, hvilkét drefs upp i
utveckling liksom Strassburgergåsens lefver, henne såg jag en
gång under loppet af en berättelse, som. jag
opåaktad’lyssnade till, men icke förstod, förvandlas helt.
Jag såg hennes ögon bli torra och vidgade i raseri,
och ansiktet bli hemskt i sitt otympliga minspel, hennes
händer klösa utåt och slita sönder något, osynligt, hennes
stackars ömma fötter stampa i golfvet på båda sidor om
pallen, hörde hennes röst plötsligt bli hård och hväsande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
