Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnen från ett friherrligt gods i Skåne, där hon troligen
aldrig varit inne i corps de logi’et, där satt en ung man
som hade sålt böcker åt Bottiger (det föreföll, som om
ingen annan än denne släpptes in i butiken) och for med
fingrarna genom håret, och ansågs kunna bli en stor
skådespelare hvilken dag han ansåg lämplig, där sutto de alla
och skröto för hvarandra och lyssnade till sig själfva och
anade och märkte ingenting. Och i denna samling satt
en fetlagd, medelålders fru och kände ryckas från sig det
lif, hon bäddats i, som hållit henne varm och lugn och
lycklig i tjugu åri
Hon fick hufvudvärk, verklig hufvudvärk och afstod
från sin tur vid spelet och begrof sitt virrvarr af tankar i
stereoskopet, tills det dansade rundt för henne af
kolorerade operabilder och Sankt Gotthardspass, och hon kände
sitt hela ansikte förvandladt till en kikare med stora, kupiga
ögonglas — inuti var där alldeles tomt. Men nere i
bröstet tyngde något som bly, och inälfvorna gjorde ondt,
och hon kände hur gallan pressades upp i munnen.
Plötsligt kom hon sig för att hata hela sällskapet där,
hvilket det förut aldrig fallit henne in annat än att taga
på god tro — hvilka skräflare, hur de ljögo allihop, hvilka
dockorI Hur rätt det skulle vara att packa ned mamsell
med hennes skånska herrgård och den unge mannen med
sitt polkahår och »30 år af en spelares lefnad» i den
stora puffen där midt emot, och slå igen locket och lägga
dynan på och öfverst honom där, i sin hvita väst med
förbud att röra sig. Men hon var långt ifrån att på något
sätt ta denna fantasi humoristiskt, pinade sig bara med att
söka att räkna ut, om de skulle få rum där, de två, och
om den tredje vore tung nog att packa ner dem.
När man skulle till att äta, krusade hon icke alls,
tog hastigt en smörkula, en bit bröd och en strömming
på en assiett, sjönk ned på en rottingstol som skrek under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
