- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
125

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina Jånga naglar, där skulle hon sitta i morgon och göra
sig dubbelt fin, i kväll redan — tänk att veta det och
vara alldeles maktlös, utan förmåga att slita henne i håret
ensl Kallt här också, kallt att sitta och tänka på alla
bittra saker och se det där för sig! Hon borde frysa i
stället, om det fanns någon rättvisa till, hon borde kyla
sig fördärfvadl Här, just här skulle det nå henne, här
skulle sjukdomen nypa henne i axeln, medan hon satt
och koketterade för sin egen bild, så skulle det komma
öfver henne! Fanns här ingen rättfärdighet!

Och just vid denna tanke stod det för den stackars
yra kvinnan, att det fanns en draglucka i panelen där
bakom toaletten, en lucka af mässing, likadan som hos
henne, en rund bucklig lucka, som satt mycket hårdt fast,
men öppnade sig för en behändig knyck på snedden och
släppte in kall luft i en stråle rätt mot kakelugnen.

I och med detsamma var hon nere på golfvet på alla
fyra, kröp mot gardinen på frysande händer och knän,
stötte hufvudet mot väggen, fick in armen och kände den
kalla luckan och fick upp den så lätt som genom en
besvärj ning.

Där kom en pust emot henne, liksom ett andetag
från ett hotfullt, sömnigt, lättjefullt ting, dess gap var där,
till armbågen var hon gripen däri, det sög henne i sig,
hon var stel, kunde icke med en rörelse göra sig fri.

Som hon låg där, förstod hon, att det icke var
sjukdom bara som lurade där, det var döden själf, det var
kallt som döden själf.

Men det var rätt så! Det var så hon ville ha det,
hämnd måste hon ha, så full och hel som det fanns att
få. Hon kände sig lik ett djur på rof, kände ögonen
gnistra i mörkret, och rysningar stryka sig efter ryggraden,
hon hade en förnimmelse som om hon reste borst likt
en katt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free