Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där, där, där hade hon som hon förtjänade det, det
elaka stycket, där kom det och smög under byrån och
flöt efter golfvet och kröp uppför knäna och tog henne
och bar henne bort. Iskalla famntag skulle hon känna
på, svidande slag i stället för smekningar, hon skulle
skrika och sprattla och glömma sitt brända hår och tappa
sina konster och vrida sig i äckel från sina tillgjorda
påhitt och våndas för allt det onda hon velat göra och ligga
där ful och hemsk och blekgul, öfvervunnen och trampad.
Redan i kväll kanske kom det. Säkert, säkert, satt hoti
där redan i kväll och kände sitt skratt storkna utan att
veta hvarför och vältade sig tung och dyster i sängen.
Och den stackars frun hade icke en tanke på att
skjuta igen luckan, fråssade i glädje öfver att veta den
öppen, blef bara helt fort trött af alla tankar och fantasier,
— hon var icke van vid sådana, och de skrämde henne
litet. Så reste hon sig mödosamt upp och sjönk ned i
stolen, tom i hufvudet igen, med ens var glädjen borta,
värk vid tinningarna — efter en liten stund gick hon ut
till de andra, rädd att bli förkyld, och tänkte just
ingenting, när hon såg sin fiende igen.
Strax efter måltiden bröt man upp, Malvina var
synbarligen helt sjuk, värdinnan klappade henne åter i ryggen
och bad henne akta sig för hennes, Aurores, skull och
vara hemma hela morgondagen — hon var för trött att
ens fatta att det var hån däri.
Endast när hon ute i tamburen hörde en röst tala
om att dragluckan därinne gått upp, och hvilken fara som
kunnat hota, fick hon rum för en tanke igen, närmast en
slö tillfredsställelse, att det så var slut med den historien.
Sedan på natten drunknade hela hennes själslif i en
snufva och förkylning, så häftiga, att mannen fick
uppskjuta sin utfärd och gå omkring i nattrock hela dagen
af sympati och vresigt fråga, hur hon mådde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
