Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högt uppe på den gröna sluttningen, högt uppe, där marken
klyfver sig i remnor, utför hvilka ymnigt grönt kastar sig
som svallande vågor, högt uppe, där lundarna ännu växa
trygga midt i åkern, högt uppe, där bokskogen stryker fram
på backkrönet som en buskig man öfver en krökt hals.
Allt gaf natten helt och rikt, den flyttade oss ej in i
lerkojor, ej under låga korsvirkeshus, utan upp till det stora
Eriksholm, det nya, glänsande slottet, flaggsmyckadt, med
blomstervirad dörrpost, med hvarje «al dragen med kostbar
bonad.
Gåfva på gåfva gaf natten, den gaf silfver åt den
plaskande fontänen, den gaf glitter åt slottstakets otaliga
gyllene vimplar, den framtrollade dimma ur grafven
rundtorn slottet, tills det låg som ett sagoslott, byggdt på
moln-ryggar, och den lät en svagt doft genomfara luften
lik-_ som för att ej glömma något.
Men borta i borgaledet, där gick det dans.
Mö stod bredvid mö, sven stod bredvid sven i två
långa rader. Och de trådde sakta dansen, medan
försjun-garen kvad en visa. Men då han kom till omkvädet,
stämde de alla in: iTy dansen den går så väl, så väl
uti lunden ...»
Kärlekssång på kärlekssång, tills luften darrade och
skalf af lidelse, och så sånger om troll och näck och
rå, tills skogen och dimman och parken och ängen tycktes
vimla af de under jordiske. Och midt uppe i detta ett
omslag i takten, en ny fart i stråken. De långa kedjorna
af dansande löste sig, par bildades, hvirfveldansen begynte,
polskan tände yrande glädje i sinne och själ.
Rundt om dansplanen stodo facklor, och deras röda
sken passade ihop med lustigheten där allt var, som det
skulle vara. Men ypperst af allt var Tale Thott. En skön,
rikt klädd och smyckad riddardotter var hon. Hon gick
fram och tillbaka i fackelskenet från dansplanen med fru
Kirstine Kaas vid handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
