Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, det var fru Kirstines uppriktiga mening.
Men det hade ändock varit för den skull han kommit
att se henne och tala med henne. Eljest hade kungens
länsherre ej sport det minsta efter en sådan tös som hon.
Och det var dock efter det mötet hon fått mod att hoppas
på att slippa herr Arild, det var efter detta hon började
tigga och be sin mor om att slippa honom.
Fru Kirstine tyckte väl, att hon handlat som en dåre.
De sade ju, att hon trotsade Gud för Anders Banners skull,
men det trodde hon ej, att hon gjorde. Men hela sin
släkt hade hon trotsat. Och det var hon själf, som skrifvit
till riddaren, då herr Arild dragit i kriget, att han skulle
komma och begära henne. Tänk, hon hade skrifvit först.
Trodde fru Kirstine, att sådant kunde sluta väl.
Rundt om henne hade det upprepats gång på gång,
att Anders Banner ej höll henne kär, att han endast ville
beröfva Arild Urup det, som var mer värdt än två oxar.
De sade det ännu i dag. Fru Kirstine trodde det nog
ännu denna stund.
Och hon lade ett skrymtaktigt anlete upp mot fru
Kirstines kind, visande en sorg, som ej fanns, en oro,
som ej hade rum inom henne. Sedan log hon henne
rätt upp i ögonen och svängde henne, så att hon kom
mot dansplanen. »Se, se, fru Kirstine, nu fira vi bröllop
på Eriksholm.»
Så började hon åter. Stolt hon! Ä, fru Kirstine,
stolt hon! Tänk att hon själf, unga jungfrun, måst draga
till hofs! Tänk för alla knäfall, alla böner! Och allt detta
för en man, som kanske ej frågade efter henne. Han
lämnade ju åt henne att sörja för allt. Kunde det
vara så, att han blott ville betala Arild Urup för
oxhandeln ?
Men det värsta, det svåraste hon måste göra hade
varit att vänta. Tänk, då kungen hade befallt, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
