- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
164

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingen kärlek för honom, då hon ej ville låta honom bära
något af bördan? Hon skalle ej vänta sig, att han skulle
låta sig skjutas åt sidan sålunda, sedan hon blifvit hans.
Hvad ville hon med honom, om hon ej hölle honom kär?
Toge hon honom bara för att slippa Arild Urup?

Och de hade fått tala några ögonblick samman. Hon
hade hunnit säga honom hur länge hon hållit honom
kär. Och hon hade frågat om han giljat till henne för
oxarnas skull. Nej, det hade han ej velat svara på. Han
hade blifvit ond, så ond.

Se därför var hon nästan kväfd af lycka. Hon visste
ej om hon skulle stå eller gå. Hon kunde ej vara bland de
andra. Ty ingen lycka var som hennes, ingen lycka.

»Låt oss dock gå till dem!» bad fru Kirstine.

Fru Kirstine hade hört talas om kejsare och påfvar,
som gjort gästabud för sina fiender och förgiftat dem vid
bordet midt under vänskapsord och glädje. Fru Kirstine
menade, att hon kände hur det var att sitta som värd vid
ett sådant bord.

Jungfru Tale bad henne, att hon skulle förblifva stilla.
Om hon visste hvad det var henne ljuft att få stå här
långt borta från stoj och munterhet och tänka på att han
hade henne mycket kär.

Fru Kirstine sjönk ned i gräset, hennes ben darrade
under henne, så att hon knappast kunde stå. Guds hand!
Detta var väl Guds hand.

»Då Anders Banner kommer ridande här förbi i natt,»
sade jungfru Tale, »så tror han, att vi äro älfkvinnoma,
som vilja locka honom.» Och hon förklarade för fru
Kirstine, att hennes afsikt var att stå kvar där, tills han
komme ridande.

»Vissten I blott hur litet vi talat samman och hur
mycket vi ha att fråga och spörja. Han skall säga mig
hurudan min lycka skall bli, fru Kirstine, hur vi skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free