- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
163

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brutit med honom som med herr Arild, om det ej varit
för skams skull. Hon skulle ha velat, att det ännu
funnits kloster i landet. Men nu i dag, ja, fru Kirstine visste
ju, att Anders Banner red landet rundt för att bjuda till
bröllop, så brukades det alltid. Och man hade ju ej kunnat
vänta honom hem före midnatt. Men han hade varit
hemma, tänk han hade varit hemma!

Hvad kunde det betyda, fru Kirstine ? Han hade
kommit liksom i smyg i skymningen och låtit hälsa henne,
att han ville se henne. Och hon hade sökt upp honom
ute i lustgården.

»Tale Thott,» sade fru Kirstine, »har nu också det
kommit dig till del, att han älskar dig. Låt oss då gå 1
Hvarför sitter du här? Låt oss gå!»

Ty till trots för allt fru Kirstine visste om Guds
styrelse och om de öfverdådigas undergång och de
löftes-brytares förnedring, tyckte hon detta var för stor lycka
att förspilla. Och hon bad gång på gång: »Låt oss gå.»

Men jungfru Tale var lycklig på denna fjärran plats,
där hon kunde tala fritt om sin lycka.

Så fru Kirstine trodde då nu, att det betydde, att
Anders Banner bar någon ömhet för henne, att han smugit
sig hem för att få se henne. Han hade ej kunnat vara
ifrån henne en hel dag, utan att se henne. Redan på
detta kunde fru Kirstine tro, att han var henne så väl
bevågen. Tänk då, om hon hört hans ord!

Hon hade frågat honom om han redan ändat sin
fard. Ånej, men han hade måst vända om till Eriksholm
för att se henne — se att hon ej lupe någon fara. Och
det frågade han då så mycket efter? Om han gjorde,
om han gjorde.

Han hade tagit hennes hand och kramat den så, att
den kunnat gå sönder. Hvarför var hon så stolt mot
honom? Hvarför bar hon alla sorger ensam? Hade hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free