Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång af den lombardiska. Det är ett fullkomligt
främmande landskap för den hemmasittande uppsvensken, men
för den bereste är det ett nordfranskt.
Där slätten åter tager ryggstöd mot en ås, där möter
först den skånska hagen, så olik sin nordligare namne.
Förposterna mot den öfverallt framträngande åkern utgöras
af de elegantaste benvedsbuskar, hagtorn, slån, cornell,
vildapel, getapel och brakved, allt sammanväfdt af
vildhumle, vindor, kaprifolium. Intränger man en höstdag
särskildt i denna småskog, då solen bryter mot nyss
regn-begjutna löf och belyser det lilla vildäpplets rödgula facer,
de rosen röda trekantiga benvedsbären, hagtornets eldröda
och slånbuskens daggblå frukter, förvånas man öfver den
yppighet som underskogen mäktar utveckla under väldiga
ekars, askars och lindars hägn, på samma gång man tjusas
af det fina luftiga behaget i grenarnas rytm, i kvistarnas
utsökta teckning och bladverkets prydliga anordning.
På den däfna myllan synas ännu i hösten hamnar af
sydliga gräs och örter, såsom jättegröet, förtjänande plats
i en makartsbukett, och skogsstarren *, Corydalis cava,
hålnunneörten, Rumex sanguineus, skogssyran, Gagea spathacea,
hölster-vårlöken, Galeobdolon luteum, gulsugan och den för
bokskogen karakteristiska Circcea med det rent parisiska
tillnamnet Lutetiana. Följa vi den lilla bäcken, som
sakta rasslar mellan trädrötter och skiffrar, upptäcka vi
nordbor snart den ofantliga skillnaden mellan denna
själfsådda park och vår steniga’ hage, där, mellan
moss-klädda bergknallar och block af gråsten under aldrig
mognande barrträd och masurbjörkar, den krympta enen bildar
underskogen vid sidan af ljungen och lingonriset, där
blåklockan och kovallen pryda de snaggiga gräsdukar som
kunna breda sig mellan trädrötter och stenar. Jämförelsen
får icke anses förhatlig, och må den utfalla efter tycke
eller icke, olikheten framgår dock alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
