Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandra vi återigen ut på slätten och draga oss uppåt
landet, öfver torftäkter, förbi mergelgrafvar, utåt leriga
stubbåkrar, där gåsflockarna leta korn, skrämma vi kanske
upp en rapphönskulle, möta möjligen ett kvarlefvande
storkpar, höra törhända de strykande vildsvanarnas kackel,
se vi snart i fjärran, där slätten krupit upp att söka
ryggstöd mot åsen, en löfverkskontur i sköna undulerande
linier, som för oss, Mälarstrandens barn, vana att se den
taggiga granskogshorisonten, lockar och stämmer som
dunkla minnen från sagböckerna, från vår ungdoms första
romantiska teaterstycken ... det är bokskogen. Träda vi
in under de mörkgröna hvalfven nu på hösten, märka vi
först behaget af att kunna se fritt och långt, känna
fördelen af att få sätta foten på jämn, slät mark, ty boken
är icke vän af bergstigningar som barrträden. De skönt
tecknade stammarna, smidigare än ekens, äro färgade i en
ljusgrå, stundom matt silfverton, på hvilken brungröna
mossor, grågröna lafvar satt sina kraftiga toucher. Blåser
det uppe i kronorna är det lugnt därnere, och de hårda
löfvens svagt klingande, stundom rasslande och hviskande
ljud, äro stämda i en gladare tonart än de melankoliska
barrträdens tunnsträngade eolsharpor. Men nu är
bokskogen tung, ty det är höst, och löfven ha blifvit tjocka
och mörka, regndisan har trängt in från hafvet, och örterna
på marken äro för länge sedan dödade af brist på ljus.
Om vintern åter, då är skogen ljus, och de härliga
skeletten visa i sin imponerande nakenhet hemligheten i
stam-och grenbildningens matematiska proportioner, på hvilka
dess skönhet ytterst är byggd. Är det då en kall, blåsig
dag, skall man höra nya toner i bokskogen: när vinden
drager genom topparnas aflöfvade ris, susar det som i
riggen på en fregatt och det knakar i de frusna stammarna,
hela skogen omkring, gifvande kommentarien till det för
nordbon oförstådda Horatianska silvce laborantes, de »arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
