Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när den vackra synen slutat öfverraska vaknar eftertanken
och upplyser att det är Västergötlands och hela södra
Sveriges skönaste berg — Kinnekulle. Lämnande till ett
annat tillfälle skildringen af ströftåget från Råbäcks trolska
lunder upp genom körsbärsskogarna till hjässans granparker,
fortsätta vi på det resfärdiga tåget ner åt Falans bördiga
slätter och lägga strax vid Sörby station märke till en ny
förvandling af landskapet. Här upphöra nämligen de
sedimentära lagren, och det geologiska kartbladet förkunnar att
vi åter inträdt i gneisens regioner, samtidigt med att
resehandboken anger grannskapet af de bekanta Svältorna.
»Ljung, sten, en, småtall, våt tufäng, hårdvall;
stenregn, skorfviga björkar», så lyda ögonblicksannotationerna
medan tåget ilar ned till Herrljunga. Vidare: »Stensvälta
med en-skelett, ensvälta utan ljung med starrtufvor och
sten. Björksvälta i madäng med en och sten. Björkmosse
med stenknallar och mjölonris. Ung tallmo med en, björk
och ljung; därpå en torfsvälta och så floden Lidan.»
Bc-skrifningen är lika entonig som landskapet, men ger en
god illustration till de båda berggrundsformationernas olika
förmåga att alstra.
Efter Vårgårda station upphöra Svältorna och vi hafva
nu inträdt i en region där västkustens klimat börjar kunna
utöfva sitt inflytande. Egendomlig är äfven här bergens
form, ehuru den kanske mindre beror af formationen, som
här utgöres af en bandad järngneis i likhet med
Södermanlands, som äfven är bandad, men däremot är
granatförande. Den som färdats på tåget mellan Venersborg och
Göteborg har nog lagt märke till dessa halfhöga
gråstens-vallar, hvilka följa älfven och järnvägslinien i två nästan
jämnlöpande kedjor och hvilka slutligen omringa
Göteborgs stadsplan med sina något tröttsamma linier. Dessa
berg föra nästan ingen skog, men hafva på sina pallar ett
enstaka löfträd, ek eller björk, stundom bok, som trifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
